Sportlov

Återkom igår hem efter att ha tillbringat fyra nätter i Klövsjö. Passade perfekt att åka bort i några dagar. Jag har åkt slalom tillsammans med Husse-mini som åker bräda. Härligt med fyra hela dagar i slalombacken med yngsta sonen. Peppar fick tillbringa några lugna dagar tillsammans med Stor-Husse och Husse-midi vilket passade henne bra med tanke på att hon har blivit opererad. Känner att hon behövde de där dagarna. Jag ska villigt erkänna att jag har svårt att ta det lugnt. Hade ju tänkt att vi skulle träna lugnare saker men det går trögt. Har gjort det svårare för hundarna att få tag på maten, vi har tränat en hel del apportering, vinka, vila, hälsa och kramas.

Framförallt så har vi varit tvungna att ta tag i det här med att gå lugnt i koppel. Jag har ju Peppar väldigt mycket lös och det blir tydligt nu eftersom uppenbarligen koppelträningen kommer efter. Så att hålla mig lugn trots att Peppar har bråttom är bra träning för mig. Att gå tillbaka i belöningsfrekvens när hon tar kontakt och går lugnt har varit nödvändigt och att vara noga med att förstärka med rösten när hon går bra har också känts viktigt. Resultatet har inte låtit vänta på sig utan Peppar känns mycket lugnare i kopplet nu och framförallt så är jag lugnare.

Intressant är att när det av någon anledning blir förändringar i ens liv så lär man känna sig själv, nya sidor, både positiva och negativa. Att Peppar inte kan vara med på samma sätt som vanligt har varit mer jobbigt för mig än vad jag trodde att det skulle bli. Det framstår tydligt att jag är en utpräglat fysisk människa, att det är viktigt för mig att röra på mig och få bli fysiskt trött.

Funderar mycket på vad det är som styr vad människor har för attityd mot våra hundar. Som jag ser det så finns det tre olika varianter av förare, generellt sett. Den lugna, positiva, snälla hundägaren som tar hänsyn till situation, hjälper sin hund när det behövs och hanterar sin hund med stora, lugnande händer istället för med kopplet. Vi har den hårda, diktatoriska hundägaren som kräver saker av sin hund oavsett situation och som snabbt går in med korrigering, gärna med kopplet.
Så har vi den mest intressanta gruppen där jag tror att de flesta befinner sig och det är de som gärna vill tillhöra den första men som allt som oftast glider över i den andra. De hundägarna har alltför lätt att ta till korrigering när hunden av någon anledning inte fungerar som man vill. Tydligast märks det i stressade situationer. Dessa hundägare tar gärna till koppelryck och skarpa ordalag istället för att försöka stödja, lugna och hjälpa hunden. Dessutom har dessa hundägare en tendens att bli snåla och t o m sluta att belöna sin hund för rätt beteende. En fascinerande egenskap hos många människor är att ta till hårda tag i situationer där det inte på något sätt hjälper hunden utan bara ökar avståndet mellan hund och ägare.

Japp, nu ska Peppar och jag spela lite och fortsätta att titta på 5-milen i Holmenkollen.

"Det största misstaget du kan göra här i livet är att ständigt frukta att göra ett"
Elbert Hubbard

Ha det nu gott och sköt om dig o hunden // Anja