onsdag 25 januari 2017


Ringde nyss till ett av de äldreboenden dit Dovah och jag går på Besök två gånger i veckan. Jag ville tala om att Dovah denna vecka har semester på grund av att hon löper. Kvinnan som svarade är född i ett annat land än Sverige och lär sig fortfarande hur det svenska språket fungerar. Vi hade ett långt och för henne utvecklande samtal om vad "Dovah löper" betyder. Hon förstod efter en stunds förklarande. Inte så lätt. Att lära sig ord må vara förhållandevis lätt men att verkligen förstå innebörden och kanske en djupare mening med vissa uttryck, påståenden och talesätt måste vara en svår nöt att knäcka ;) när man lär sig ett nytt språk.
Så vi tar det ganska lugnt denna vecka och förmodligen nästa också. Dovah blir "grounded" då jag inte tar med henne på några aktiviteter alls framförallt med hänsyn till alla hanhundar men såklart också för hennes skull då löpande tikar inte alltid har huvudet med sig utan har andra saker att tänka på.

torsdag 19 januari 2017


Den här lilla bruden var på den "Öppna träningen" igår. Idag är hon TRÖTT. Alltså riktigt T R Ö T T.
Så många intryck, så mycket att engagera sig i, så många främmande hundar och människor, så många ljud och dofter och mitt i alltihop så ska hon höra på vad jag har att säga.

Chili är en mycket speciell Tös. Hon har lärt mig om hundträning i allmänhet men framförallt har hon lärt mig mycket om de "brötiga" hundarna. Chili reagerar på stimuli med hela sitt väsen, först och främst med kroppen (rörelse) och med ljud (morr och skäll) och hon går lätt upp i aktivitet. Hon har svårt för främmande människor, då främst flickor och män. Jag vet inte riktigt var detta kommer ifrån men det är helt klart att hon i högsta grad är påverkad av att hon blev kastrerad vid 10 månaders ålder. Livmoderinflammation. 
I allt detta intensiva och reaktiva så har hon ett stort, kärleksfullt hjärta och får hon tid och möjlighet att utveckla sin relation med en människa så älskar hon den människan med hela sitt bullriga väsen. 

Jag har funderat mycket på den här hunden och ofta slitit mitt hår och tappat sugen många gånger men idag är jag glad att Chili bor med oss. Idag är det viktigaste att hon får stöd och hjälp för att klara att hålla sig lugn och balanserad i svåra situationer inte att hon är lydig och exemplarisk. Jag undviker situationer som jag vet är för belastande för henne. Samtidigt så utsätter jag henne för riktigt svåra saker som t ex den Öppna träningen för att vi båda ska få träna oss på det som är viktigt för oss att kunna. För hennes del att det finns många andra hundar i närheten, människor, ljud mm och min för del att få träna på att "rodda" henne genom allt detta och dessutom få många upprepningar. På den Öppna träningen är ju också toleransen hög och förståelsen stor för de "brötigare" hundarna. Skönt. 
Idag har vi hittat en bra balans i det vi gör tillsammans. I det ingår mycket motion med löpning och drag, klövjning och långa promenader, nosarbete och styrka / balansträning. Viktigt med pauser och vilodagar i allt detta ganska stressande och tunga arbete. Jag har dock kommit fram till att Chili verkligen behöver göra sig av med sin reaktivitet med hjälp av fysiskt arbete.

Så TACK, min älskade Sötnos :)  

söndag 15 januari 2017



På morgonpromenaden idag hade vi alla tre hundarna med oss, Husse och jag. Vi gick morgonpromenaden först klockan 12 eftersom hundarna hade varit ute sent igår p g a gäster på middag och kalas. Söndag förmiddag så kan det ju vara en hel del människor ute på promenad, speciellt om det är bra väder. Vilket det var idag. Många har förstås hund med sig på promenaden. Hur människor hanterar hundmöten är mycket intressant och slutar aldrig att fascinera mig.
En del människor går rakt fram oavsett hur deras hund mår i mötet med tre främmande hundar. En del går åt sidan eller väljer en annan väg, antingen för sin egen hunds skull eller för vår skull. Andra vägrar att byta sida vare sig på sin hund eller på cykelvägen, trots att jag går på höger sida med hundarna på höger sida. En del hälsar, andra inte. Några sätter sina hundar ned eller håller dem åt sidan. Det finns de som "jobbar" sina hundar genom mötena och andra låter sina hundar brista ut gentemot mina hundar. Många har ingen plan eller strategi för hur de vill att deras möten ska se ut utan verkar följa vad hunden gör.
Hoppas nu att du har en lite fundering på hur jag gör med mina hundar. Ja, som sagt det kan se lite olika ut beroende på vem vi möter, dock är det inte mina hundar som bestämmer hur mötet ska gå tillväga. jag har lite olika strategier; alla hundar på höger sida och fortsätt framåt och då har mina hundar ofta någon leksak att bära på. Är det trångt och hunden vi möter reaktiv så går vi åt sidan eller en annan väg. Jag kan välja att sätta dem ned om det finns plats och den mötande hunden är lugn och städad. Jag hälsar alltid på den mötande ägaren. Ibland när det finns tid stannar jag och pratar en stund om situationen är lämplig för det.
Nuförtiden har vi ofta lugna och fina möten, vare sig jag har en två eller tre hundar med på promenaden. Skönt att det vi tränat och tränar på ger önskat resultat.

Hur ser dina hundmöten ut??

fredag 13 januari 2017


Sitter här i mitt varma, trygga vardagsrum med friska coola hundar sovande i soffan. Jag är frisk, min man och mina barn är friska och vi har det vi behöver. Vi har mat för dagen, vi kan sova tryggt på natten, vi har pengar att handla för, mina barn går i skolan, vi kan träna på gym och springa eller åka skidor i skogen utan att vara rädda för att få en bomb i huvudet. Jag tänker på vilken tur jag har som är född i Sverige. Speciellt med tanke på att jag är kvinna.

 Samtidigt så tänker jag på dem som inte har det lika bra som jag, både här i Sverige men kanske framförallt kvinnor och barn i många andra länder. Det finns förstås mycket att förbättra och gnälla på i vårt fina land men ibland behöver man få perspektiv på sin egen lilla värld och tänka på dem som inte ens har de mest basala behoven tillfredsställda.

Idag har vi fredag. Skönt. I helgen blir det familjefest för att fira något roligt. De sista åren har det bara varit familjesamlingar för att det har varit dödsfall i familjen. Mycket sorgligt och tungt. Under den här tiden har familj och några få vänner varit väldigt viktiga men hundarna har verkligen varit helt ovärderliga. Den tröst de ger, närheten, de roliga och kravlösa aktiviteterna och glädjen som hundarna kan skänker har gjort mitt liv bättre, lättare och gladare. Tack till Er Alla.


Ha en riktigt fin helg och var rädd om Dig själv, Dina nära och självklart Fyrfotingarna!!

onsdag 11 januari 2017


Peppar, min fina gamla vapendragare är fortfarande med mig. Hon har hunnit bli 12 ½ år. En aktningsvärd ålder för en schäfertös. Numera gör hon ju inte så många knop, har svårigheter att hoppa in i bilen, sätter sig inte gärna och gör lite som hon vill. Dessutom så har hon drabbats av selektiv hörsel :)
Men.........när Chili ber om att få leka Pepparleken då är hon med, när någon tar fram boll eller gummiring då jäklar blir det fart på tanten. Å såklart när det erbjuds en möjlighet att få sig en gobit då både ser och hör hon jättebra. Men att sikta och ta godis försiktigt det är inget hon ägnar sig åt. Det är verkligen mycket speciellt och läraktigt att ha en gammal hund vid sin sida.
Numera har hon gått i pension från sitt jobb som Terapihund men hon är nästan alltid med vad vi än gör. Senast i somras så var hon med på flera fjällturer.
Pepparleken, by the way, går ut på att Chili springer runt Peppar som försöker fånga henne. Chili anpassar helt fart och styrka efter Peppar. Så sött och härligt.
Vi hoppas att Pepparkakan blir kvar ett bra tag till.

tisdag 10 januari 2017


Jamen nu är vi här igen. Tänkte att efter nästan 6 år kändes det lagom att hitta hit igen. Spännande att se om det finns någon därute är intresserad. Mycket har hänt sedan jag var här senast. En hund har försvunnit och en har kommit till. Här tänkte jag att berätta om mina dagar. Vad vi gör, hur vi gör det, varför vi gör det o s v.
Men nu GONATT.