tisdag 17 oktober 2017

HundKULs Berättelser

Alla dessa val. Vilken väg ska man välja??
Ofta när livet känns för mycket, när det blir för många måsten, man har tagit på sig för mycket att göra, livet snurrar på i en evig karusell och det är svårt att hitta ut då är vår vän Hunden ovärderlig. Den lyssnar, tröstar, måste gå ut, leker, vilar, vill kela, har behov som den mer eller mindre signalerar t ex mat eller en promenad. Å vi förstår oftast om vi tittar.  I de här stunderna med hunden, får vi människor känna oss riktigt sedda, riktigt unika och riktigt viktiga. Det bjuds naturliga tillfällen att helt enkelt kliva ur den eviga karusellen, vardagen. Det tror jag är en anledning till att hunden är så viktig för oss. Vi kan alltid skylla på hunden, som t ex måste få gå ut. Vilken härlig andningspaus för hundens människa. 



Promenaderna ska dock vara bra, tycker jag, så beroende på hur jag mår just i stunden så väljer jag personligen vilken grad av utmaning jag vill ha under våra promenader. Hur många hundar tar jag med, vilka hundar tar jag med, vilken promenadväg väljer jag, vad är det troligt att jag möter, vill jag helst vara själv med hundarna eller vill jag ha det svårare utifrån vilken/vilka hundar som är med? Kan bli stor skillnad. Utgångspunkten för hela detta resonemang är att jag har valt att ha fyra hundar. Det är själva grunden.
* Jag har valt att ha kvar Peppar trots att hon är gammal och det går långsamt och har behov som tar tid och utrymme.
* Jag har valt att ha kvar Chili trots att hon inte motsvarade mina förväntningar och inte följde min plan och trots att hon också tar mycket tid och har tydliga behov.
* Jag har valt att ha Dovahkiin och utbilda och jobba med henne som Social tjänstehund, vilket kräver tid för hennes träning och återhämtning (t ex en skogspromenad).
* Jag har valt att ta in Pax i flocken för att kunna ha tillgång till två Sociala tjänstehundar. Den planen kräver tid för träning och ännu mer träning.

Bra dagar har jag med mig alla hundar under hela eller delar av dagen i bilen. Dessa dagar får man planera så att alla fyra får vad de behöver i form av träning, promenader och att göra sina behov. En och en eller två och två. Jag har med mig mat till valpen och mig själv, utrustning för eventuell träning och vatten. Det är roliga och krävande dagar. När vi sedan på eftermiddagen landar hemma så är vi alla fem trötta i olika grad och väldigt nöjda. Då är det vila som gäller. 
Andra dagar, kan bero på att det inte passar eller att de har det bättre hemma, så tar jag inte med mig alla hundarna. Kan också vara så att jag känner att jag inte riktigt orkar med alla fyra. Då får någon eller några vara hemma. Jag lämnar såklart den eller de som får vara hemma efter en rejäl morgonpromenad!! 
Så hur dagarna för hundarna ser ut beror på vad jag har att göra just den dagen, om det passar att de är med och om någon annan i familjen är hemma. Svårt att ha fasta rutiner i mitt jobb :) vilket gör det spännande och utmanande, ibland utmattande och svårt men i stort sett alltid roligt.

Å jag har valt det själv. 









fredag 13 oktober 2017

HundKULs Berättelser

Att få tiden att räcka till för varje hund i en flock på fyra jyckar kan ha sina sidor. Det gäller att planera och att utnyttja varje chans till att ha egen tid med varje hund. Oftast så blir det ganska korta stunder som varje hund får ha antingen mig eller för den delen Husse för sig själv. 
Jag pratar här om kanske 20 -30 minuter då man inte nödvändigtvis gör så mycket. Det kan vara att gå ut med soporna + en extra sväng då man fördjupar relationen med den aktuella hunden med hjälp av prat, gos, lek och roliga aktiviteter. Det kan också vara att en hund följer med i bilen och hämtar sonen på gymmet eller till affären för att handla och får gå en egen promenad på nytt ställe. Det kan vara att följa med ut på en löptur, vara med på HundKULs och Östersunds hundforums öppna träning, hälsa på någon vän, vara hemma själv med mig medan Husse är snäll och tar de andra tre på promenad mm. Att ta tillvara på möjligheterna som bjuds är avgörande för att få till "Egen tid" med varje hund. De har rätt till den egna tiden och det är vår skyldighet att ge den till dem.


För Chilis del är det ofta fråga om fysiska aktiviteter. Vi springer, drar, spårar och leker. Hon kan också få massage + att hon varje vecka får simma i bassängen hos Elins hundrehab. Både Chili och jag är fysiska individer och vi har båda två behov av att göra oss av med energi, så vi håller varandra i trim. På flera olika sätt ;)  Eftersom livet för henne och för oss tillsammans är rätt krävande så är det fantastiskt skönt att tillsammans med bara henne göra enkla, kravlösa, KUL aktiviteter som vi båda uppskattar. Dessutom så är det helt nödvändigt för vår relation och hennes välmående att så gott som dagligen ha "Vår stund" utan någon annan av hundarna.


Min finaste Pepparkaka har inte längre så väldigt stort behov av att få egen tid. Hon sover ganska mycket och är trygg och tillfreds i sin hundflock och sin familj och är nöjd med att få vara med. Hon brukar få följa med mig i bilen, gå med på promenader med andras hundar och gå ut själv med Husse. Hon har ju inte riktigt samma fart som de andra hundarna längre så med Husse får hon gå i sin egen takt. Så fort hon söker kontakt så får hon såklart det och då är det ofta frågan om att klia öron eller massera kropp. Peppar är väldigt tydlig med vad hon vill. Jag tycker att det är viktigt att hon får vara "gammal hund" i lugn och ro men ändå inte låta henne sova bort sin sista tid i livet. Vi har haft mycket roligt tillsammans och hon betyder fortfarande mycket för mig så hon är så värd att bry sig om på hennes villkor.  

De här två Schäfertöserna har en mycket speciell plats i mitt hjärta och i vårat liv. De har lärt mig mycket om hundar, de är schyssta, förlåtande, tålmodiga, arbetsvilliga, lekfulla och vackra. 

Jag kommer att berätta mer om dessa töser och såklart om Doodlarna :) 

Jag älskar att titta på TV. Det är mitt sätt att vila och vara still. Som en utmaning till Mig själv och Er så tänker jag hädanefter att använda reklampauser till hundträning. Det blir ett lagom långt och effektivt träningspass. Hänger Du på????

Ha en härlig Helg. Tack för mig!!






tisdag 10 oktober 2017

HundKULs Berättelser


Att ha en flock med hundar är ett riktigt "hästjobb" :) De ska tränas, motioneras, skötas, ha mat, få egen tid och närhet med mera. De behöver fungera bra på egen hand, två och två eller alla på en gång. Att gå med en av våra hundar på promenad är enkelt, lättsamt och roligt. Att gå med två på en gång är fortfarande enkelt och relativt lättsamt men kan kräva lite mer eftertänksamhet från min sida om jag vill träna något eller ge dem en aktivitet. Att gå med all fyra samtidigt är inte helt lätt, rätt krävande men roligt.
Det var en klok människa som sa till mig "Det är ditt val att ha fyra hundar, så make it work". Eller hur?? Jag fick mig en rejäl funderare och bestämde mig för att få det att fungera med alla fyra på en och samma promenad, trots att de är så olika. Så vad behövde jag och även hundarna träna på?


För min del har det handlat uteslutande om tålamod, timing och gott om tid. Jag behöver ge Peppar den tid hon behöver samtidigt som Pax inte kan gå så väldigt bra i koppel än. Jag behöver uppskatta Chili och Dovahkiin som för det mesta gör rätt saker. Jag behöver sköta både människomöten och hundmöten på ett bra sätt. När det gäller människomötena så gäller det att se om den mötande är rädd och samla ihop oss för att ge plats. Vid hundmöten gäller det uteslutande att ge mina hundar vad de behöver i just det mötet och det är oftast fråga om utrymme. Det kan också handla om att ge dem en uppgift eller lugna och stötta den / de som behöver det. Så det som är viktigt nu är att försöka balansera flocken så att promenaderna blir så bra som möjligt, alla får tid och möjlighet att nosa och göra sina behov och också får chans att röra sig fysiskt på ett sätt som passar var och en. 
När jag läser igenom det jag skrivit så förstår jag inte fullt ut hur jag får det att fungera på våra promenader men det går faktiskt väldigt bra. Förmodligen är det Chili och Dovahkiin som ofta anpassar sig men de två hundarna får egen eller gemensam tid med mig, varje dag, vilket är viktigt.

 

En röd tråd som ska genomsyra vår flock är lugn, balans och glädje. Jag har lagt mycket tid på och engagemang i att få hundarna att bete sig juste mot varandra. Så tack och lov har det aldrig uppstått situationer mellan dem där någon av oss människor har behövt avstyra något allvarligt. Som det syns på bilden så lägger de sig , i min värld, väldigt nära varandra när de fått något gnagbart. Det måste ju tyda på tillit, lugn och trygghet. 
Att ha så många hundar ger också automatiskt att vi ser dem just som hundar och jag känner att de blir mer hundiga av att leva med artfränder. Det tycker jag är skönt och det blir tydligt. Jag är människa med mänskliga behov och de är hundar med hundens behov. 

Tack för nu!!!








fredag 6 oktober 2017

HundKULs berättelser


Bilden visar mina fyra hundar. Chili 6 år (långhårig schäfer), Peppar 13 år (schäfer), Pax 5 månader (goldendoodle) och Dovahkiin 3 år (goldendoodle). De här jyckarna betyder väldigt mycket för mig på helt olika sätt. Här är vi tillsammans med Husse och plockar lingon. Mitt i stora Skogen där vi trivs allra bäst. Det är tack vare Husse som jag kan ha de här fyra fyrbenta Vännerna. Att ha en flock hundar kräver tid, engagemang, pengar, kunskap och i mitt fall hjälp ibland. Så Husse är bra och helt nödvändig i vårat liv.
Nåväl, tanken med HundKULs Berättelser är att faktiskt få berätta för den som är intresserad, vad vi hittar på både i vår vardag och i vårt jobb. Jag vill väcka frågor, inspiration, glädje, intresse för hundar och gärna diskutera hund. Så önskan från min sida är att få respons från dig som läser. Det kan vara här, på Facebook, med sms eller mail. Förhoppningen är att få sprida mitt intresse för hundar, kanske tillföra lite kunskap, väcka hundfunderingar och berätta om våra aktiviteter. Jag hoppas att jag lyckas med detta.

En kort presentation av våra hundar :
Peppar : hon har funnits vid min sida i hela 13 år. Är utbildad Terapihund och har jobbat tillsammans med mig i många år. Snäll, lekfull, förlåtande, klok och vacker. Nuförtiden är hon döv och det går lite långsammare för henne men hon har en stor betydelse i Flocken.
Chili : den snälla, fysiska, plötsliga och supersöta hunden med ett stort varmt hjärta som väldigt få människor har fått ta del av. Hon har gett mig en del gråa hår men hon har också lärt mig väldigt mycket om "problematiska" hundar. Chili är väldigt speciell för mig.
Dovahkiin : en ljuvlig, oproblematisk, lättlärd och lugn hund som älskar att leka och träna. Hon är utbildad Terapihund på Svenska Terapihundskolan som HundKUL har glädjen att samarbeta med. Dovahkiin arbetar tillsammans med mig i olika verksamheter. Det jobbet passar henne väldigt bra.
Pax : trots att Dovahkiin och Pax är nära släkt så är de så olika som två hundar kan vara. Pax har inställningen att "vi kör så får vi se hur det går". Hon är väldigt företagsam och rak i allt hon gör, lätt att träna, rolig och påhittig.Tanken med henne är att hon ska utbildas till Terapihund. Om hon vill, såklart. Vi har just börjat en förberedande, webbaserad utbildning på Svenska Terapihundskolan. Vi kommer också att gå en valpkurs. Spännande.

Som många av er redan vet så har jag ett hundföretag som heter HundKUL. KUL står Kontakt, utredning och lärande. Kontakt kan betyda kontakt mellan mig och mina kunder eller min kontakt med mina hundar. Utredning är en av tjänsterna i HundKUL , alltså att alltid försöka utreda varför hunden gör det den gör i olika situationer. Lärande står för att man aldrig kan lära sig för mycket om Hunden. I verksamheten är ett lösningsfokuserat förhållningssätt mycket viktigt. Att ha KUL tillsammans med sin Fyrfoting, att bygga på hundens starka sidor och stötta och vägleda när de lite svagare sidorna kommer fram. 

Planen med HundKULs Berättelser är att du ska kunna läsa dem på fredagar och tisdagar. 
Hoppas nu att vi hörs.
Ha en härlig helg

torsdag 3 augusti 2017


Idag när det regnar så har hela hundflocken tagit en kojdag. Förhoppningsvis så blir det spårträning till kvällen. Lilla Pax växer och frodas. Hon lär sig saker, varje dag. Att sitta vid maten har varit busenkelt att lära sig. Att följa Peppar, hennes följeslagare, på de korta promenaderna har också varit enkelt. Att människorna är bra att ha för att de har godis, de skyddar, de leker, ger mat, släpper ut en, smeker och klappar det har hon också klurat ut. Pax är nyfiken, glad, lekfull, uthållig, signalkänslig och SÖT. 
Viktigt med en så här pigg valp är att vi är noga med att hon får sova tillräckligt mycket varje dag. Vi gör korta små utflykter med bilen eller en kort promenad tillsammans med Peppar (bär ofta Pax). Peppar har visat sig vara en värdefull vägledare Pax. De har ungefär samma tempo :) Peppar är lugn och trygg, hon yrar inte upp sig för mycket nuförtiden. Peppar 13 år och Pax 10 veckor är just nu en jättebra kombo. Att hitta en ny uppgift för Peppar känns fantastiskt. 

Än så länge så flyter det på i positiv riktning med Pax. Hon är väl som valpar är mest - biter, kissar ofta, springer hit och dit, vill en massa saker osv. Hon är dock lätt att få på andra tankar med hjälp av en gobit, att man lyfter upp henne och helt enkelt flyttar henne, leker eller lugnar. Vi har redan kunnat lämna henne ensam korta stunder i sällskap med någon av de andra hundarna. 
Just nu tränar vi på att gå i koppel, komma på sitt namn, hantering och att släppa skatter (ni vet sånt som valpar värdesätter såsom kottar, pinnar, papper mm)














onsdag 5 juli 2017

Pax

Detta är Pax. En Goldendoodletös som på fredag, den 7 juli, fyller 9 veckor. Hon fick stanna några dagar extra hos uppfödaren vilket denna gång kändes rätt. Vanligtvis hämtar vi våra valpar när de blir 8 veckor men Pax fick alltså vara kvar. Hon har växt upp med syskon, mamma, mormor och en vuxen bror. Att hon har haft olika hundar omkring sig märks tydligt då Pax är väldigt lyhörd för våra andra hundars signaler. 
Inskolningen med Pax har gått väldigt bra. Peppar och Pax bryr sig inte så värst mycket om varandra. Dovahkiin har varit aktiv i att vägleda Pax i hennes nya hem. Här känns det också som om det finns en igenkänningsfaktor. Chili har däremot varit skeptisk. Hon har valt att hålla sig lite undan och är inte lika öppen och självsäker som de andra två. Jag kommer att lägga tid på att få de här två att anknyta på ett bra och hållbart sätt. Viktigt att ha det lugnt och stabilt i den lilla hundflocken med tydliga roller. 

Du undrar kanske vad vi ska ha fyra (4) hundar till?? Jag behöver helt enkelt en Social tjänstehund till. Peppar är pensionerad, Chili har helt andra kvaliteter och Dovahkiin behöver en avlösare / vikarie. Så när denna valp dök upp så gick det inte att motstå. Pax är från samma uppfödare som Dovahkiin. Jag fick välja först mellan de tre tikar som fanns i kullen och hon fick stanna i nästan nio veckor. Dovahkiin är moster till Pax. Inte mycket att fundera på således!!

Här i bloggen så kommer jag att berätta om träningen av Pax mot att bli en trevlig, någotsånär lydig hund och förhoppningsvis Terapihund. Glädje, positiv träning, fysisk och mental uthållighet och lek kommer att vara viktiga  ingredienser i vår träning. 
Min plan nu är att tillsammans med Pax göra någon/några nya saker varje dag och hälsa på två nya människor varje dag. Vi kommer också att träna på att släppa föremål.
Igår hälsade vi på hemma hos några vänner, en av dem med två hundar, vi var på hunddagis en liten stund, det blev lugnt att åka bil då vi gjorde det flera gånger och det blev två korta promenader, en med Peppar och en med Chili. 

Pax är glad, nyfiken, lekfull, föremålsintresserad, uthållig, social och jätteSÖT!!  

Välkommen åter!!








söndag 2 juli 2017


Nu var det ett tag sedan jag skrev något här. Tiden går rasande fort och plötsligt så har det gått två månader sedan jag skrev senast. Dagarna är ständigt fulla med saker och ting som måste göras och ändå så blir man aldrig färdig, trots att man försöker. Det är hela tiden fråga om att göra val och prioriteringar. 

Jag för min del har lätt för att välja saker som finns inom min komfortzone, som jag tycker om att göra och som jag kan. Tycker om att förnya mig och lära mig nya saker men alltid inom mina "favoritområden" - hund, natur, träning.               Under den här vårterminen har jag påbörjat en coachutbildning vilket ligger långt utanför min bekväma zon, kan man lugnt säga. 

Det har utvecklats till att bli en resa inåt. Jag har upptäckt saker i mig själv som jag inte visste fanns, som jag inte heller är helt bekväm med och som jag behöver komma till rätta med eller lära mig att acceptera. Läskigt, lärorikt och mycket spännande. Att i min ålder göra den här resan är en fantastisk upplevelse och jag är glad och stolt för att jag vågade. Det var inte riktigt fråga om att vara redo utan mer om att helt enkelt våga. Någonstans så hade jag nog ändå på känn att det var dax.                                                               

Jag behöver lära mig att kliva tillbaka, att bli bättre på att lyssna, att locka fram människors egna styrkor och kunskaper och att ha tålamod. Har svårt för detta när jag blir engagerad och intresserad. Tror ändå att det ska gå. 

Det är många av mina tankegångar, värderingar och åsikter som jag har funderat över och del av mina egenskaper och styrkor/svagheter som har omvärderats. Jag samtalar och diskuterar med få nära vänner, familj och kurskamrater kring detta. Omvärderar, tränar på nya sätt att agera och vara. Svårt och energikrävande.                                                                         

Den här coachutbildningen är klar under höstterminen 2018 och då ska jag kunna ha egna coachuppdrag. Det ska bli spännande. Jag är mitt i allt detta helt övertygad om att jag kommer att klara den här otroligt spännande och utvecklande tiden i mitt liv.

Vi hörs snart. Tack för ordet!!

lördag 6 maj 2017



Äntligen så börjar det att bli lite varmare. Fåglar återkommer, isen försvinner, knoppar börjar att titta fram, blommorna kommer, motorcyklar kommer fram, dubbdäck åker av, många cyklar och promenerar till och/eller ifrån jobbet.Solen värmer och vinden börjar kännas något, lite ljummare.

Bortsett från allt detta härliga som händer runtomkring oss så börjar i min värld en underbar tid då det är fritt fram att använda tiden man har över till att göra riktigt roliga aktiviteter tillsammans med sina hundar. Snön är borta vilket gör att man får fri tillgång till skogen. Underbart. Skogen är mitt viktigaste andningshål. Det räcker att gå ut en liten bit för att hitta sin balans och sitt inre lugn.
Har jag dessutom med mig några Fyrfotingar så blir det dessutom roligt, inspirerande, ombytligt, påhittigt och uppskattat.

Kanske du tänker nu att " jösses vad hon är seriös och duktig då" men nääää, det är hon (jag) inte alls. Faktum är att har man med sig lite godis och en boll så kan man på 30 minuter få den piggaste och livligaste hunden trött och nöjd med en tur i skogen.
Så vad gör vi då....... ??



Vi spårar. Det är en av de aktiviteter som både hundarna och jag uppskattar allra mest. Det blir mycket rörelse för mig eftersom jag ofta lägger mina spår själv (de blir av då) och hundarna absolut älskar spårarbetet. Det bästa med att spåra är att man hela tiden lär sig nya saker om sig själv, om hunden och om naturen, och varken hundarna eller jag kommer någonsin att bli fullärda i att spåra.

Med Chili (långhårig schäfertik) drar jag en hel del. När jag åker skidor och dw (motions/styrkevarianten av weightpull). Nytt för i år är Stigas sparkcykel. Såååå himla roligt. Vi har än så länge bara varit ute och kört en gång. Det var superduperroligt och tungt tyckte både Lurven och jag. Vi körde på grusväg men jag kommer att prova motionsspår så fort isen är borta. Sparkcykeln har jag köpt på Lekia och den funkar för mig. Man måste vara under 170 cm och väga under 70 kg. Bra att vara liten och lätt :)

Både Dovah (pudel) och Chili får bära klövjeväska och dra kedjor (i Wpsele). Bra för självförtroende, balans, lugn och fysiskt och vi gör något tillsammans.
Skogen är såklart helt suverän om man vill träna balans med hjälp av det som finns t ex stubbar, fallna träd, stenar mm. Att GÅ i skogen är ett oslagbart sätt att träna balans, styrka och följsamhet. Har man då på hunden en klövjeväska så blir det ett något knivigare arbete för hunden att klara av.


Att bara få leta efter en näve godis som du har kastat ut är ett suveränt "arbete" för din fyrfoting. Man kan använda ett litet område (1 kvm) eller ett stort (50 kvm) allt utifrån kunskap och kapacitet hos hunden. Hunden kan såklart också leta leksak som du har kastat iväg, gömt i en rishög eller hängt upp i en buske. Det går ju även att leta reda på familjemedlemmar som har "gått vilse".



Vi älskar att tillbringa tid i skogen tillsammans och göra viktiga, nyttiga, utvecklande och roliga hundjobb. Bra för relationen, kroppen och knoppen. Möjligheterna är outtömliga. Att välja att gå i den snåriga skogskanten istället för på cykelbanan är av stor betydelse både för Dig och Vovven. Å det bästa av allt är att det är helt gratis!!!!!

Jag hoppas att jag har inspirerat dig till att prova kreativa promenader i skogen tillsammans med din Fyrfoting.
Å då har jag inte berättat vad man kan göra med 1 (ett) träd!!

                    

lördag 25 mars 2017


Det här är Dovahkiin. En äkta blandras (Goldendoodle) på tre år. Hon är född på Alla 💗 dag. Jag hittade den här hunden på Blocket..... jajamän. Under en tid hade jag letat efter en hund till som ville bli Social tjänstehund, då Chili inte ville det. 

Familjen men även jag själv, ville ha en schäfer. Jag tittade på kennelhemsidor, skickade mail, pratade med "schäfermänniskor" och ringde samtal. Ingen lämplig schäfer fanns att finna. 

Under ca två veckor, vid denna tid, så låg det en annons på en goldendoodlevalp som hade "blivit över". Jag var in på annonsen vid flera tillfällen men tänkte att vi ju skulle ha en schäfer. Till slut så tänkte jag dock att ligger annonsen kvar så ringer jag ändå till uppfödaren av ren nyfikenhet. Vidtalar familjen som minsann inte vill ha en pudelliknande hund. Annonsen är kvar...... hämtning av valparna inom några dagar. Alla är tingade utom en. En svart tik. 
Vi åker dit och blir överfallna av sju glada valpar. Den enda som var över, den svarta tiken, talade om för oss att hon bodde där och vi kunde ta vilken vi ville av de andra. Jag försökte få kontakt med henne men hon upprepade att hon minsann inte tänkte flytta. 

Vår familj tar en sväng med bilen för att rasta schäfrarna och jag säger till Husse att det kändes väldigt osäkert att ta med sig den lilla svarta tiken hem. Husse säger att jag får bestämma det. Vi återvänder till valpens hus och jag frågar uppfödaren om jag får låna valpen en liten stund för att få vara själv med henne i ett rum. 
Under de 10 minuterna så lyckas den lilla pudelliknande tösen och jag tala om för varandra att det nog kommer att bli bra. 

Vi tar med henne hem. På hemvägen ligger hon i en av mina söners knä och sover. Det är av mina söner hon har fått sitt namn, Dovahkiin och det kommer förstås från ett dataspel. 
Å jag kan säga att vi har aldrig ångrat oss. På fotot har vi just blivit godkända som Terapihundsteam på Svenska Terapihundskolan. Dovahkin är en ljuvlig lite hund och jag är glad att vi förstod varandra för tre år sedan.






torsdag 23 februari 2017


Chili den Brötiga 💕

Som jag har berättat tidigare så har jag blivit välsignad med Chili. Hon kom till oss som åttaveckorsvalp. Otroligt söt och go. Min plan med henne var att hon, som sin "syster" Peppar skulle bli Terapihund. Redan från början tränade jag henne i att hälsa på olika människor, hon blev hanterad, vi tränad på olika miljöer osv. Vi gjorde mycket tillsammans hennes första åtta månader med mig. Givetvis helt utan stress eller tvång. Det mesta gick ganska bra. Märkte dock att hon då och då i särskilt svåra, sociala situationer behövde mycket hjälp och stöttning, ibland t o m behövde få slippa vara kvar i aktuell situation.

Vid tio månaders ålder, vid sitt första löp, fick hon livmoderinflammation och det fanns ingen annan lösning än att operera henne. Den fysiska rehabiliteringen gick väldigt bra, hon blev snabbt läkt och hel. Vid 1 års ålder var hon ikapp igen.

Vi fortsatte med den sociala träningen. Chili var med på äldreboenden och i andra sociala sammanhang. Vi tränade på med att hälsa, att vara nära, att bli hanterad av den som ville klappa henne. Hon fick godis, hon fick beröm, hon fick stöttning och tiden gick. Under första halvan på hennes första år började jag märka ett visst motstånd hos Chili att ha främmande människor nära sig och att dessutom behöva hälsa på dem. Problemet för henne var att jag inte la märke till eller förstod hennes fina signaler som talade om detta framförallt för mig. Att titta bort, vända sidan till, slicka sig om munnen t o m försöka undvika eller gå iväg. Det var ju så att jag hade en plan för henne. Hon skulle absolut bli Social tjänstehund. Min tanke var nog att hennes beteende skulle "gå över" och "växa bort" och försvinna bara vi fortsatte att träna. Så vi fortsatte, nu med ett visst mått av "du måste, faktiskt".

Under andra halvan av Chilis andra år blev det äntligen fullständigt klart för mig att Chilis uppgift här i världen absolut inte var att bli Terapihund!!!
Vi var på ett besök på ett äldreboende och skulle gå en fin liten dam till mötes. En dam som Chili kände väl och tyckte om. Vi gick i motljus. Å Chili morrar.......? Under samma besök morrar hon mot ännu en dam på samma boende. Det var sista gången hon var med på besök. Under den kommande perioden tränade vi och tränade vi att hälsa och hälsa. Det var godis i massor varje gång jag ville att hon skulle hälsa på någon. Till slut var det dax för mig att ta en paus för att tänka till. Min plan stämde inte ihop med hunden. Chili hade nu börjat morra allvarsamt mot grannar, människor vi mötte på våra promenader eller som väntade på bussen, skälla på människor på vår parkering, göra utfall mot hundekipage som vi mötte. Hon hade lätt att varva upp i många olika situationer.

Så till slut så la jag min plan för henne i en låda och grävde ned den, djupt. Tillsammans med den begravde jag min frustration och besvikelse.

Vi började om, helt och hållet och nu var min plan den helt omvända. Vi började träna på att Chili inte behövde hälsa på någon, varken människa eller hund. Jag började jobba med motbetingning och skvallerträning. Så fort vi mötte någon så fick hon godis, inte som belöning utan för att förändra hennes förväntan och känsla.

Jag tror att det finns flera skäl till att hon blev den hund hon är. Framförallt kastreringen men också den tidigare träningen, tidiga erfarenheter och arv. Precis som hos alla andra hundar :)

Igår var hon med mig på Öppen träning och kvällen innan som demonstrationshund på en kurs. Å det gick strålande.

Idag är jag väldigt lyhörd för Chilis stressnivå, förväntningar och känsla. Jag blir inte rädd, frustrerad eller stressad längre. Jag bara ger henne den hjälp och det stöd hon behöver i varje unik situation. 
Jag är så glad för att hon lever tillsammans med oss. Hon ger mig så mycket kunskap och lärdom, hon säger aldrig nej, hon håller mig skärpt. Chili är god och glad, har ett stort varmt hjärta, är galen och mycket fysisk.  Jag älskar henne av hela mitt hjärta 💕


söndag 12 februari 2017


Peppar, Dovahkiin och Chili
att leva med så olika individer


Här är mina tre bästa Vänner. De är med mig i vått och torrt, sommar och vinter, i värme och kyla, tidigt och sent, när jag är glad eller ledsen, pigg eller trött. De är där alltid. Å jag måste verkligen förtjäna deras djupa och omedelbara kärlek. Varje dag!!

Vi gör mycket tillsammans mina jyckar och jag. Tack vare att jag har det jobb jag har så kan de vara med mig nästan jämt. Lätt hänt att de bara får hänga med och att jag glömmer deras behov av lek, träning och vila. Kan bli långa dagar för dem, speciellt de yngsta, Chili och Dovah.

Det kan vara svårt att hålla en bra balans i deras vardag och måste hela tiden vara noggrann med vad som är jobb, fritid och vila för dem. Var och en. Peppar som är så pass gammal har nog lättare att sova när de är i bilen. Vad tycker Dovah om när de är alla tre bak i bilen, kan hon vila då? Kan Chili vila i bilen när Dovah är på Skogsbruksvägen och gör ett besök? Vad känner Peppar när jag tar med mig Chili och Dovah och lämnar henne hemma? Kan hon vila då? Tycker Peppar att våra promenader ibland blir för långa och går för snabbt och tycker Chili att våra promenader är för korta och långsamma?


Något som jag är väldigt tacksam över är att den lilla hundflocken är så harmonisk och lugn. De här tre brudarna gillar verkligen varandra. De är t o m kärleksfulla mot varandra. Pudeltösen sover oftast mellan Schäfertöserna under dagtid. Vid återseende så hälsar de alltid glatt och välkomnande på varandra. Å vem som är klokast och kan mest finns det inget tvivel om. Peppar bär sin ålder med stort lugn och en värdighet som ingen ifrågasätter. Full acceptans råder och hin behöver aldrig bevisa eller fightas för sin särställning. Underbart! Däremot så kan hennes människor tycka att självbestämmande och dövhet har gått över styr :)


Så hur är de då olika. På många sätt såklart, tack vare olika orsaker. Peppar och Chili är ju båda kastrerade vilket förändrade dem. 
Peppar är numera, tack vare ålder och erfarenhet en rätt så cool jycke. Hon varvar inte upp i onödan, längre. Hon är trygg, hungrig och vacker. Vi har en lång och lärorik historia
Chili är oerhört plötslig, brötig, ljudlig, arbetsglad, reaktiv och fysisk. Å söt. Hon kräver mycket jobb och träning för att må riktigt bra. Måste alltid balansera henne så att situationer blir hanterbara för henne. Hon har ett stort och kärleksfullt hjärta för dem hon har släppt in. Är tacksam för att få leva med henne. Hon lär mig nya saker varje dag.
Dovahkiin är ju då pudel, mest, och av en helt annan sort än schäfer. Hon klarar sig själv i mångt och mycket. Tar egna bra beslut, framförallt i hennes värld, dock inte alltid i min. Gillar människor, gillar att jobba, gillar att sova, gillar att göra saker i sin takt, gillar godis, gillar sina vänner och gillar sin familj. En riktig gillare :D Söt, rolig och pudel ;)




lördag 4 februari 2017


Hund som arbetskompis.

Att få ha sin hund som arbetskamrat är väldigt speciellt. Innan man når dit har både hund och förare en lång gemensam resa att göra. För att börja med föraren så ska du ha ett gediget intresse för människor, ha en humanistisk människosyn, ha ett hundintresse, tycka om att träna din hund, ha tid, pengar och en stor nyfikenhet och öppenhet för människor i allmänhet och kanske för dem i en svag ställning i synnerhet. Att få skänka lugn, aktivitet, glädje, motivation, närhet, tillhörighet, en uppgift, självförtroende och många goda skratt tack vare och med hjälp av sin hund är fantastiskt.


                      

Resan börjar när hunden fyller ett år med ett lämplighetstest. Har du haft din hund sedan den var valp så kan du ha kommit en bra bit på väg med socialiseringsträning, miljöträning och hanteringsträning. På lämplighetstestet tittar man bl a på hundens intresse för människor, hanteringsvana, ljudbelastning, en kram, samarbete med förare och allmänlydnad. Klarar ekipaget detta test är man redo för att börja sin utbildningen mot social tjänstehund. Första steget är Besökshund och sedan kan du fortsätta till Vård/Terapi/Skolhund beroende på intresse och utbildning hos föraren.

                                         
Jag skulle förmodligen kunna skriva en hel bok om allt jag har varit med om tillsammans med mina Terapihundar Peppar och Dovah och alla möten vi har haft med många olika människor. Framförallt den glädje och värme som vi har mött tack vare hundarnas tålamod men även den motivation som hundarna har väckt ofta bara p g a sitt intresse för samarbete och sin nyfikenhet.

Känns detta vara något för Dig och för Din hund så har du möjlighet att ta det första steget mot att få leva och jobba tillsammans med en social tjänstehund.
Svenska Terapihundskolan utför lämplighetstest i Östersund den 26 februari. Välkommen

Kopiera den här länken så kommer du till rätt sida. Anmälan hittar du under "biljetter".
www.facebook.com/events/229391707499886/

Hoppas att vi ses!!


onsdag 25 januari 2017


Ringde nyss till ett av de äldreboenden dit Dovah och jag går på Besök två gånger i veckan. Jag ville tala om att Dovah denna vecka har semester på grund av att hon löper. Kvinnan som svarade är född i ett annat land än Sverige och lär sig fortfarande hur det svenska språket fungerar. Vi hade ett långt och för henne utvecklande samtal om vad "Dovah löper" betyder. Hon förstod efter en stunds förklarande. Inte så lätt. Att lära sig ord må vara förhållandevis lätt men att verkligen förstå innebörden och kanske en djupare mening med vissa uttryck, påståenden och talesätt måste vara en svår nöt att knäcka ;) när man lär sig ett nytt språk.
Så vi tar det ganska lugnt denna vecka och förmodligen nästa också. Dovah blir "grounded" då jag inte tar med henne på några aktiviteter alls framförallt med hänsyn till alla hanhundar men såklart också för hennes skull då löpande tikar inte alltid har huvudet med sig utan har andra saker att tänka på.

torsdag 19 januari 2017


Den här lilla bruden var på den "Öppna träningen" igår. Idag är hon TRÖTT. Alltså riktigt T R Ö T T.
Så många intryck, så mycket att engagera sig i, så många främmande hundar och människor, så många ljud och dofter och mitt i alltihop så ska hon höra på vad jag har att säga.

Chili är en mycket speciell Tös. Hon har lärt mig om hundträning i allmänhet men framförallt har hon lärt mig mycket om de "brötiga" hundarna. Chili reagerar på stimuli med hela sitt väsen, först och främst med kroppen (rörelse) och med ljud (morr och skäll) och hon går lätt upp i aktivitet. Hon har svårt för främmande människor, då främst flickor och män. Jag vet inte riktigt var detta kommer ifrån men det är helt klart att hon i högsta grad är påverkad av att hon blev kastrerad vid 10 månaders ålder. Livmoderinflammation. 
I allt detta intensiva och reaktiva så har hon ett stort, kärleksfullt hjärta och får hon tid och möjlighet att utveckla sin relation med en människa så älskar hon den människan med hela sitt bullriga väsen. 

Jag har funderat mycket på den här hunden och ofta slitit mitt hår och tappat sugen många gånger men idag är jag glad att Chili bor med oss. Idag är det viktigaste att hon får stöd och hjälp för att klara att hålla sig lugn och balanserad i svåra situationer inte att hon är lydig och exemplarisk. Jag undviker situationer som jag vet är för belastande för henne. Samtidigt så utsätter jag henne för riktigt svåra saker som t ex den Öppna träningen för att vi båda ska få träna oss på det som är viktigt för oss att kunna. För hennes del att det finns många andra hundar i närheten, människor, ljud mm och min för del att få träna på att "rodda" henne genom allt detta och dessutom få många upprepningar. På den Öppna träningen är ju också toleransen hög och förståelsen stor för de "brötigare" hundarna. Skönt. 
Idag har vi hittat en bra balans i det vi gör tillsammans. I det ingår mycket motion med löpning och drag, klövjning och långa promenader, nosarbete och styrka / balansträning. Viktigt med pauser och vilodagar i allt detta ganska stressande och tunga arbete. Jag har dock kommit fram till att Chili verkligen behöver göra sig av med sin reaktivitet med hjälp av fysiskt arbete.

Så TACK, min älskade Sötnos :)  

söndag 15 januari 2017



På morgonpromenaden idag hade vi alla tre hundarna med oss, Husse och jag. Vi gick morgonpromenaden först klockan 12 eftersom hundarna hade varit ute sent igår p g a gäster på middag och kalas. Söndag förmiddag så kan det ju vara en hel del människor ute på promenad, speciellt om det är bra väder. Vilket det var idag. Många har förstås hund med sig på promenaden. Hur människor hanterar hundmöten är mycket intressant och slutar aldrig att fascinera mig.
En del människor går rakt fram oavsett hur deras hund mår i mötet med tre främmande hundar. En del går åt sidan eller väljer en annan väg, antingen för sin egen hunds skull eller för vår skull. Andra vägrar att byta sida vare sig på sin hund eller på cykelvägen, trots att jag går på höger sida med hundarna på höger sida. En del hälsar, andra inte. Några sätter sina hundar ned eller håller dem åt sidan. Det finns de som "jobbar" sina hundar genom mötena och andra låter sina hundar brista ut gentemot mina hundar. Många har ingen plan eller strategi för hur de vill att deras möten ska se ut utan verkar följa vad hunden gör.
Hoppas nu att du har en lite fundering på hur jag gör med mina hundar. Ja, som sagt det kan se lite olika ut beroende på vem vi möter, dock är det inte mina hundar som bestämmer hur mötet ska gå tillväga. jag har lite olika strategier; alla hundar på höger sida och fortsätt framåt och då har mina hundar ofta någon leksak att bära på. Är det trångt och hunden vi möter reaktiv så går vi åt sidan eller en annan väg. Jag kan välja att sätta dem ned om det finns plats och den mötande hunden är lugn och städad. Jag hälsar alltid på den mötande ägaren. Ibland när det finns tid stannar jag och pratar en stund om situationen är lämplig för det.
Nuförtiden har vi ofta lugna och fina möten, vare sig jag har en två eller tre hundar med på promenaden. Skönt att det vi tränat och tränar på ger önskat resultat.

Hur ser dina hundmöten ut??

fredag 13 januari 2017


Sitter här i mitt varma, trygga vardagsrum med friska coola hundar sovande i soffan. Jag är frisk, min man och mina barn är friska och vi har det vi behöver. Vi har mat för dagen, vi kan sova tryggt på natten, vi har pengar att handla för, mina barn går i skolan, vi kan träna på gym och springa eller åka skidor i skogen utan att vara rädda för att få en bomb i huvudet. Jag tänker på vilken tur jag har som är född i Sverige. Speciellt med tanke på att jag är kvinna.

 Samtidigt så tänker jag på dem som inte har det lika bra som jag, både här i Sverige men kanske framförallt kvinnor och barn i många andra länder. Det finns förstås mycket att förbättra och gnälla på i vårt fina land men ibland behöver man få perspektiv på sin egen lilla värld och tänka på dem som inte ens har de mest basala behoven tillfredsställda.

Idag har vi fredag. Skönt. I helgen blir det familjefest för att fira något roligt. De sista åren har det bara varit familjesamlingar för att det har varit dödsfall i familjen. Mycket sorgligt och tungt. Under den här tiden har familj och några få vänner varit väldigt viktiga men hundarna har verkligen varit helt ovärderliga. Den tröst de ger, närheten, de roliga och kravlösa aktiviteterna och glädjen som hundarna kan skänker har gjort mitt liv bättre, lättare och gladare. Tack till Er Alla.


Ha en riktigt fin helg och var rädd om Dig själv, Dina nära och självklart Fyrfotingarna!!

onsdag 11 januari 2017


Peppar, min fina gamla vapendragare är fortfarande med mig. Hon har hunnit bli 12 ½ år. En aktningsvärd ålder för en schäfertös. Numera gör hon ju inte så många knop, har svårigheter att hoppa in i bilen, sätter sig inte gärna och gör lite som hon vill. Dessutom så har hon drabbats av selektiv hörsel :)
Men.........när Chili ber om att få leka Pepparleken då är hon med, när någon tar fram boll eller gummiring då jäklar blir det fart på tanten. Å såklart när det erbjuds en möjlighet att få sig en gobit då både ser och hör hon jättebra. Men att sikta och ta godis försiktigt det är inget hon ägnar sig åt. Det är verkligen mycket speciellt och läraktigt att ha en gammal hund vid sin sida.
Numera har hon gått i pension från sitt jobb som Terapihund men hon är nästan alltid med vad vi än gör. Senast i somras så var hon med på flera fjällturer.
Pepparleken, by the way, går ut på att Chili springer runt Peppar som försöker fånga henne. Chili anpassar helt fart och styrka efter Peppar. Så sött och härligt.
Vi hoppas att Pepparkakan blir kvar ett bra tag till.

tisdag 10 januari 2017


Jamen nu är vi här igen. Tänkte att efter nästan 6 år kändes det lagom att hitta hit igen. Spännande att se om det finns någon därute är intresserad. Mycket har hänt sedan jag var här senast. En hund har försvunnit och en har kommit till. Här tänkte jag att berätta om mina dagar. Vad vi gör, hur vi gör det, varför vi gör det o s v.
Men nu GONATT.